Konsten att skriva

I den romantiska komedin Music and lyrics har Hugh Grant problem med att hitta orden. Låt oss för en stund ägna oss åt texten. Och då inte bara tillsammans med musik utan text i stort, om konsten att läsa och skriva.

I hela mitt liv har text och musik varit ett sätt att drömma, förstå och kanske fly. Från femåringen som lyssnade på föräldrarnas ABBA-skivor och hänfördes av de obegripliga orden och den storslagna ljudbilden skapad av Michael B Tretow, via tonåringen som stängde in sig i pojkrummet på landet och längtade till storstan med Perssons Packs Tusen dagar härifrån: Stopp. Hej, hallå, jag ville bara säga / du är inte ensam om att bära denna längtan – till dagens tidningsmissbrukare och skribent.

Böckerna fick vänta till 20-års åldern. Innan dess var jag väl i ärlighetens namn mer intresserad av Fantomen. Och egentligen mest intresserad av att samla tidningarna i fina mappar. Men, av någon anledning jag inte minns, gick jag till biblioteket och bad om lästips. Läste Fredrik Ekelunds Stuv Malmö, kom! generationsromanen om livet som stuveriarbetare i hamnen i Malmö och ännu en värld öppnade sig. Ja, visst är det pretto, men så var det. Det fortsatte med några klassiska ungdomsupptäckter (nåja) som Stäppvargen och Hemingway och Den gamle och havet, som lämnade eviga spår. Alla har vi nog de där läsupplevelserna som allt började med. De här var mina. Vilka är dina?

Att läsa är en förutsättning för att skriva. Att läsa och att läsa mycket är vägen till ett eget språk. Ur det kommer viljan att själv få dela med sig, skapa, försöka få kontakt med omvärlden. Med någon. Men hur gör man?

I dag låg den i mitt postfack när jag kom hem, Så gör jag. Konsten att skriva av Bodil Malmsten. Som nästan alla böcker utgivna av Modernista är det mer än text mellan pärmar (i min hylla står sedan tidigare till exempel Andres Lokkos samlade texter i en box klädd med tartan-mönstrat ylletyg). Den här, liksom Lokkos och flera av Malmstens tidigare böcker, är formgiven av Lars Sundh (formgivare bakom de klassiska tidningarna Pop och Bibel och många skivomslag).

Som Bodil Malmsten konstaterar i sin bok skrivs det mer än någonsin: ”PROSA, POESI, SMS, tidningsartiklar, reportage, uppsatser, det twittras, det skrivs.”

Hur gör man då? Ingen verkar veta. Missmod, självtvivel hör till yrket, skriver Olof Lagercrantz. Den här boken är en lärobok i en lära som inte kan läras ut, en handbok i en konst som inte kan läras ut, skriven av en som inte kan, säger Bodil Malmsten i förordet. Ändå vill jag genast läsa boken. Och den ger mig inspiration. Inspiration till att försöka, till att dela med mig av det här.

Den som kan skriva kan dela sina tankar med världen. Rubriken läser jag i DN. Artikeln handlar om Berättarministeriet som vänder sig till barn och ungdomar i områden med hög arbetslöshet för att de ska få möjlighet att erövra det skrivna språket och kunna delta i samhällslivet – ”Alla barn bär på drömmar, idéer, tankar, åsikter och erfarenheter. Att uttrycka dem är viktigt”.

Och visst är det väl så att det som nedtecknas känns viktigt, får en högre status. Bodil Malmsten: Den här boken påstår att det skrivna är viktigt, att skriften är helig, att den skrivandes plikt är att respektera vartenda ord, minsta skiljetecken och aldrig skriva så mycket som ett SMS utan kärlek till att skriva det.

Bild: tonystl’s

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *