Julsmaker från Snälleröds – gammalt och nytt om snaps och glögg

I Snälleröds sortiment finns sedan tidigare en rödvinsglögg samt ett flertal akvaviter och snapsar. Nu lanseras ytterligare två vita, ekologiska glöggsorter; Snälleröds Vitvinsglögg och Snälleröds Starkvitvinsglögg, samt en julakvavit, som tillsammans representerar svensk tradition, hantverk och ekologisk produktion. Brännmästarens Julakvavit har sin kryddbas i kummin, anis och fänkål och har lagrats tre månader på nya franska ekfat vilket ger en unik balans mellan fatkaraktär och kryddning.

GASTRONOMI TILL BRÄNNVINET

Med tanke på den häftiga utvecklingen med restauranger som fokuserar på lokalt odlade grödor och lokal uppfödning av djur så ligger helt i tiden med att brännvinet kommer tillbaka till det dukade bordet tycker jag. Jag tycker det är viktigt att poängtera att inte frysa brännvinet som alltför många gör. För det första gjordes detta av tradition för att ta bort finkelsmaken som dessvärre är ett spår av dålig destillering. För det andra så binder kyla smaken. Så tycker man inte om brännvinet och dess smak skall man givetvis fortsätta med denna dårskap … men vill man uppleva en nyansrikedom och skönhet i brännvinet till fullo bör man servera brännvinet rumstempererat i ett tulpanformat glas så att man kan uppleva allt som drycken har att ge

BRÄNNVINET?

När bränt vin omtalas första gången i Sverige är det i samband med krut. Den tyske pulvermakaren Mäster Berentz i Gamla Stan ges tillstånd att använda det 1467 – han köper det från Lübeck – och ett par år senare får en annan pulvermakare ut för 4 örtugar bränt vin att använda till kruttillverkning. 1494 utfärdar Sten Sture den äldre det första förbudet mot bränning och försäljning av bränt vin utom för just kruttillverkning. Det får bara göras av tre pulvermakare som kallas upp till rådhuset och blir tillsagda att inte “bränna och sälja något brännvin här i staden”. Böterna var höga – 12 marker, som priset på 750 liter mjöd. Att sprit ändå såldes framgår av att Stockholms magistrat redan två år senare måste förbjuda stadens vinkällare att servera brännvin. Ytterligare två år senare, 1498, gavs Cort Flaskdragare exklusiv rätt att (i stadens kruthus) tillverka brännvin och att sälja det till allmänheten. För detta fick han betala en avgift, den första i samband med sprit i Sverige. Staden stod för sin del av överenskommelsen: de första fallen av lönnbränning kom snart upp inför Stockholms magistrat.

VAR KOMMER SUPEN IN I BILDEN?

Av brännvin tog man sig i stugorna en klunk så stor som man kunde snappa i sig (snaps) eller matskedsvis som en soppa (sup). Från 1600-talet berättas att bondkvinnor använde det som parfym. Den senare utvecklingen att dricka vin hade också sina avigsidor. Följande kunde läsas i Dagens Nyheter 22 oktober 2006:

‘Kroggästen Cort Heimholt skämde verkligen ut sig. Han hotade och misshandlade vinmannen, vägrade betala och spydde i härberget. Han dömdes till många mark i böter av rådet.’

Detta hände någon gång under 1479 i Dominikanermunkarnas källare i Södra Benickebrinken (innan brinken fick sitt nuvarande namn i Gamla stan). Källaren finns fortfarande kvar. I övrigt revs det mesta av Dominikanerklostret (Svartbrödraklostret) i Gamla stan av Gustav Vasas hejdukar under 1500-talet. Det var ett tufft värv att vara sommelier förr!

Akvavit är en dryck som bär med sig traditioner och som är starkt förknippad med högtider så som jul, påsk och midsommar och till silluncher samt kräftskivor. Vanligtvis serveras drycken iskall direkt från frysen, med det är få som känner till att den egentligen bör avnjutas rumstempererad eller kylskåpskall. Akvaviten kan användas som bas i cocktails precis som vodka, gin, whisky eller rom. Resterna från jul behöver inte sparas till nästkommande år utan kan med fördel användas till nyårsfesten eller som en stämnings- och smakhöjare i goda vänners lag.

– Vad många inte vet är att akvavit serveras bäst rumstempererad då kryddorna blir mer framträdande. Dessutom blir det allt vanligare att blanda festliga drinkar året runt med akvavit som huvudingrediens. Den ökända cocktailbaren Death & Co i New York har exempelvis en stående akvavitcocktail i menyn,’

Axel Runéus, Trade Marketing Manager Arcus.

Snälleröd Brännmästaren

Brännmästarens Julakvavit har sin kryddbas i kummin, anis och fänkål och har lagrats tre månader på nya franska ekfat vilket ger en unik balans mellan fatkaraktär och kryddning. Jag uppskattar verkligen de tydliga dragen av dill i kombination med de klassiska tongångarna som avslutas men fin avrundad sherryton.

Sommelier Björnstierne Antonson

TRADITIONEN ATT DRICKA GLÖGG

Naturligtvis var det redan de gamla grekerna som började… Traditionen att dricka kryddat vin är alltså nästan 2 000 år gammal. Även i antikens Rom drack man vid festliga tillfällen kryddat vin som sötades och smaksattes med blommor.

Under medeltiden var det kryddade, heta vinet mycket populärt i Europa. Det ansågs ha utomordentligt bra medicinska egenskaper. Men det hände också att kryddblandningens syfte var att dölja vinets dåliga smak. Gustav Vasa var på sin tid mycket förtjust i en blandning av Rhenvin, socker, honung, kanel, ingefära, kardemumma och nejlikor som kallades ”klaret” och tillreddes av kungens egen glögg-blandare. Även hans son Erik XIV ”drack sig gärna lustig” på kryddade vinblandningar som kallades ”lutendrank” – som även innehöll mjölk – och ”hypokras”, som fått namn efter läkekonstens fader Hippokrates.

Uttrycket ”glödgat” vin dyker för första gången upp på 1600-talet. Namnet kommer av tillredningsmetoden. En sockertopp indränkt i konjak antändes och det smälta sockret fick rinna ner i drycken och ge den sötma. I mitten av 1800-talet börjar man använda det förenklade ordet glögg. I slutet av 1800-talet blev glöggen en svensk jultradition med spridning i allt vidare kretsar.

Recepten och smaken har varierat genom århundradena, men glöggen har alltid innehållit socker och kryddor.

Idag dricker vi nästan fem miljoner liter glögg per år, kanske inte så mycket för de goda medicinska egenskaperna som för smaken, stämningen och traditionens skull.

Fortfarande gärna på traditionellt sätt med russin och mandel men numera serveras den också på helt nytt sätt, i form av cocktails och med nya, spännande tilltugg. Det är nästan uteslutande i samband med jul som vi njuter av dessa kryddade viner. Men det lär finnas entusiaster som gärna sitter och smuttar på ett glas iskyld glögg vid midsommar…

I Snälleröds sortiment finns sedan tidigare en rödvinsglögg samt ett flertal akvaviter och snapsar. Nu lanseras ytterligare två vita, ekologiska glöggsorter; Snälleröds Vitvinsglögg, Snälleröds Starkvitvinsglögg samt en julakvavit, som tillsammans representerar svensk tradition, hantverk och ekologisk produktion.

Snälleröds vitvinsglögg

Drycken är producerad i liten skala på ett hantverksmässigt sätt. Den rika men lagom söta glöggen har en finstämd och ren lätt kryddig arom som inte så lite påminner om Tarte Tatin!. I smaken märks kryddiga drag av kryddnejlika, kardemumma, knäckäpplen, aprikoser & pomerans som rundas av med en finstämd honungssötma.

Sommelier Björnstierne Antonson

Snälleröds Starkvinsglögg

Som ett alternativ till Snälleröds ekologiska vitvinsglögg lanseras i år även Snälleröds ekologiska vita starkvinsglögg med samma karaktär, en blandning av vitt vin, malaga-vin och citrus samt kryddnejlika, ingefära, kardemumma, apelsin, russin och akacia-honung. Kryddigt balanserad söt smak med inslag av pomerans, kanel, kardemumma & torkad ingefära. Avslutningen är snyggt frisk.

Sommelier Björnstierne Antonson

Snälleröds Brännmästarens Julakvavit, Snälleröds Vitvinsglögg och Snälleröds Starkvitvinsglögg samt Linie Christmas Edition lanseras den 2 november i Systembolagets ordinarie sortiment. Aalborg Jule Akvavit lanseras även den 2 november och kommer att finnas tillgänglig via beställningssortiment.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *