Lyx.se testar: Weekend på Södertuna slott

Att bo på slott måste vara själva klichébilden av lyxliv. Själv har jag tillbringat oändligt mycket tid på slott och herrgårdar. Är jag adelsman? Är jag nyrik? Nej, tvärtom, höll jag på att säga. Under många år har jag rest runt till en stor del av Sveriges herrgårdar för att underhålla. Och vad vill jag ha sagt med det? Bara att jag har en del att jämföra med. Jag vet hur det brukar se ut och hur maten kan smaka.

Södertuna slott utanför Gnesta står sig bra i den jämförelsen. Uppenbarligen har jag valt att åka dit, nu när jag fick välja själv.

På väg längs slingrande lantliga vägar med allt sämre mobiltäckning, och då och då under helgen när jag tänker på att jag ska skriva om min upplevelse, får jag en känsla av att jag är med i en uppföljare till The Trip. Men så inser jag att vi inte är två medelålders krisande män i bilen. Den andra personen är kvinna och min yngre sambo. Och vi har inte bråkat om vem som gör den bästa röstimitationen av Michael Caine.

Det är väl så man gör när man ska på slottsweekend, tar med sin partner? Att döma av de andra gästerna är det lika vanligt att ta med hela familjen, kompisarna eller företaget. Och vi samsas ganska bra under det dygn vi lever under samma tak, även om jag hade velat lägga en stabil hand på axeln och lugna den man, sextioplus, som tystade sin vuxna dotter när hon påpekade att han var högljudd med att skrika ut – äh, jag har betalat för allt det här. Nej, det har du inte.

Servicen är personlig och god. Vi har överseende med de små missarna, som att man först inte hittar vår bokning, föreslår att jag heter Birgitta och senare tar betalt för något annat än det vi drack. Allt löser sig på bästa sätt och den unga personalen är engagerad och tillmötesgående.

När vi checkar in får vi ett ”schema” med tider för eftermiddagskaffe, eventuellt bad, middag, frukost och utcheckning. Vi lämnar väskorna på rummet och konstaterar att det är litet och enkelt men fräscht. Inget extra. Antar att man får vad man betalar för. Förmodligen är det gemensamt för de flesta slott med hotellverksamhet, man bor inte i ett slott, man bor i någon mer eller mindre modern flygelbyggnad.

Suktande har jag vid många tillfällen passerat dignande afternoon tea-bufféer utan att bli bjuden. Eftermiddagskaffet smakar fint. Det är hembakat bröd, ett par sorters marmelad och en kaka. Fast nog såg jag mer framför mig när jag på för hand läste om bakverk och smoothies.

När sambon går till spaavdelningen för inbokad massagebehandling kan jag inte låta bli att kolla twitter och mejl. Men det går trögt (The Trip igen). Säkert finns det nätverk men nu var det inte viktigt. Här skulle kopplas av och ner.

Miljön på Södertuna är underbar. Vill inte påstå att jag är typen som trivs extra bra på slott i allmänhet. Tycker det kan kännas stort, kalt och kallt. Här skulle jag vilja använda ordet – mysigt. Lågt i tak (för att vara slott), ombonat, många mindre rum och vrår, öppen spis och härliga soffor och fåtöljer. Utanför är det trädgård, åkrar, sjö. Precis som det ska.

Middagen blir höjdpunkten. Här tycker jag det kan gå fel ibland. Man vill göra finmat, skapa kompositioner med smaker som gifter sig (hatar det uttrycket, hoppas det är ute att säga så?) men istället, liksom, skiter det sig. Så blir det inte. Som sig bör kräver det på tallrikarna många ord. Västerbottenbrioche med kyckling och ankleverpaté samt hemgjord saltgurka och friterad rödbeta till förrätt får oss att vakna till efter eftermiddagens sömn. Det är just välkomponerat och får man använda ett så enkelt ord som – gott. Det fortsätter med lättrökt gös med halstrad pilgrimsmussla, morotspuré och svartrotschips samt ljummen kaprisvinaigrette med alger. Förutom något enstaka bränt svartrotschips funkar det här alldeles utmärkt. Desserten är en dröm. Och då menar jag inte kakan, utan vanilj och saffransbavaroise med apelsingelé, kokosglass och saltlakrits. När vi reser oss från bordet är vi verkligen nöjda. Även mätta. Det är inte killen från företagssällskapet som står i hallen och frågar efter pommes frites.

Tack vare den inbyggda småbarnstimern vaknar jag dagen efter långt före frukost. Försöker läsa DN i mobilen och väntar på att sambon ska vakna. Vi ser fram emot en lång hotellfrukost. Frukostbuffén har allt man kan önska. Flingor av olika sorter, juicer, flera bröd, mycket pålägg, frukt. ägg, bacon och allt det där. Det är detaljerna som gör skillnad. Plus för riktig juice av apelsin, inte blaskig saft, vilket förekommer där det ska sparas småslantar. Men snälla Södertuna och alla ni andra som kör med det, vi vill inte ha äggröra gjord av pulver. Det är inte alls gott. Men vi förlåter det. Både jag och sambon vill gärna komma tillbaka till Södertuna och kan varmt rekommendera en weekend där för alla som vill äta gott och koppla av på egen hand eller umgås i vacker miljö.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *