Intervju – Kristina Kappelin om begreppet Lyx

Italienare är allmänt sett mer bildade än svenskar

 Benvenuto!

Mycket av de moderna så kallade lyxsegmenten inom konsumtion har en anknytning till Italien och dess (i alla fall ursprungliga) varumärken. För att få fakta och insikter frågade vi den som kan Italien – Kristina Kappelin, med den karaktäristiska och lätt igenkännbara rösten och den omisskänneliga lundensiska dialekten. Kristina är journalist och författare, har bott i Italien de senaste 30 åren, och rapporterar till svenska medier om bl a politik, sport och kultur. Hon berättar för Lyx.se att Italien ger ständigt nya kickar, eftersom det är så vackert och människorna så oförutsägbara.

Vi måste samtidigt påpeka att Italien och Italienska är en mycket moderna ”konstruktioner” – Italien är starkt regionalt förespråkande och bildandes 1861. Samtidigt antogs Italienska som officiellt språk, fastän det talades av endast 3% av dåtidens befolkning, och det räknas att språket först under 1960-talet blev så utbrett att det då kunde anses officiellt. Med vetskap om den mycket starka regionalismen, ter det sig oerhört intressant att se den enorma påverkan, som Italien har och har haft på övriga omvärlden, bl a inom mat, design, konst och kultur, och sedan höra hur italienarna själva ser på lyx.

Kristina, vad är lyx, anser du?
Frihet.

Vad är lyx för dig?
Lyx är när jag kan välja att göra saker jag tycker om att göra med dem jag tycker allra mest om, eller ensam. Det behöver inte vara något som kostar mycket, men det kräver en viss inramning för att det ska kännas lyxigt, en vacker plats, någonting riktigt gott, en skönhetsupplevelse, människor och ställen som betyder något.

Sedan ger mitt arbete otroligt mycket och innebär ständigt nya utmaningar, möten och erfarenheter. Det tillfredsställer massor av behov och håller mig mentalt och intellektuellt stimulerad, vilket faktiskt är en enorm lyx.

Vad tror du är lyx för andra? Vilka andra?
Många identifierar nog lyx med någonting som är dyrt och ouppnåeligt för de flesta.

Finns det olika sorters lyx? Vilka?
Absolut, men det de har gemensamt är att de ger något utöver det vanliga, att de höjer oss över vardagen. Jag har en sjal från Etro som jag fick i födelsedagspresent häromåret. Den är av kashmir, oerhört mjuk och viktlös. Det är nog det lyxigaste ting jag äger eftersom den både är vacker, exklusiv, exempel på raffinerat hantverk och håller mig varm. En fantastiskt lyxig kombination.

Vad var lyx förr?
I dag går det att förverkliga drömmar om lyx till en viss gräns, även om man inte är stormrik. Förr var lyx fullkomligt oåtkomligt för det stora flertalet, medan de som omgav sig av lyx i allmänhet inte behöva arbeta för att uppnå den. Lyx var en självklarhet. Därmed inte sagt att man inte förstod att uppskatta eller värdesätta den. Det är väl snarare dagens slit- och slängkultur och extremt snabba trendväxlingar som gör att saker man drömt om att äga eller uppnå ganska snart ligger hopknölat i någon låda eller instoppat i ett förråd. Lyx och konsumtionssamhället passar egentligen inte alls ihop.

Vad är lyx idag?
Å ena sidan egen tid att använda på bästa tänkbara sätt, å andra sidan möjligheten att förverkliga drömmar om ägande.

Skiljer sig uppfattningen om vad lyx är geografiskt och socialt?
På ett ytligt plan tror jag faktiskt inte att skillnaderna är särskilt stora, åtminstone inte så länge vi håller oss i västvärlden. De som strävar efter materiell lyx är nog ute efter ungefär samma saker: ett eller flera vackert inredda hem på rätt ställe, fina bilar, vackra kläder, en exklusiv fritid.

Det finns naturligtvis ett samband mellan samhällsklass och lyx, såvida man inte enbart ser lyx som det unika i mänskliga relationer. I så fall har tillgångar ingen betydelse.

Vad tycker Italienaren/Italienskan är lyx? Varför?
Här är likhetstecknet lyx = kvalitet. Italienarna har inte ett lika nördigt förhållningssätt till lyx som svenskar. Man träffar sällan italienare som måste överträffa en med sina kunskaper (vinprovning, oljeprovning, matlagning, träningsmetoder, golfbanor o s v). Här handlar det mer om känsla och en sorts självklar kunskap om vad som verkligen är gott, vackert, eftertraktansvärd. D v s Italien är ett land där estetik och skönhet alltid har uppskattats för sin egen skull, medan i Sverige finns den oerhört starka nyttofixeringen.

Är lyx olika för en person från Rom eller från Ligurien? D v s ”Italien” är ett mycket modernt påfund – regionerna är starka kulturbärare.
I det här fallet spelar den italienska lokalpatriotismen liten roll.

Hur ser kulturskillnaden ut mellan Italien och Sverige?
Italienare är allmänt sett mer bildade än svenskar, huvudsakligen på grund av deras skolsystem. För många jag känner är höjden av lyx en utställning, en operaföreställning, en resa med kulturupplevelser. Kunskap och känslighet och den nedärvda kärleken till det estetiska slipar sinnena och får en att söka efter känslomässiga kickar snarare än materiella.

Menar du att lyx fyller ett kulturellt tomrum? 
Nej, såvida man inte är ett fullkomligt obildat affärsgeni som blivit ofantligt rik och vill visa upp sina framgångar. Men som jag uppfattar det, är lyx i dag något mycket mer än materiellt ägande. Just därför att lyx är mer tillgängligt, är sann lyx någonting enormt sofistikerat. För att kunna uppnå det räcker det inte med att ha pengar, man måste också ha öga, känsla, kunskap, sinnlighet. Och då handlar det inte om att fylla ut ett kulturellt tomrum.
Grazie e Arrivederci

Foto: Giulia Cingolani

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *