Låt dig fascineras i smyckessamlarens skrin på Hallwylska museet

Smycken är något som vi ofta väljer att bära med oss in i nya tider, som klenoder att älska och bevara. Smycken anses också mer beständiga mot modets nycker än klädesplagg, men samtidigt har vårt sätt att använda och spara på smycken alltid påverkats av den rådande stilen. Vi upphör aldrig att fascineras över dessa vackra ting och deras unika historier. Under hösten bjuder Hallwylska museet in oss till en utställning med smycket i fokus.

Varför smycken är så speciella är kanske därför att vi tillskriver dem så många funktioner; en del smycken bär vi för att de för med sig minnet av någon, andra för att vi tycker att de är vackra och tilltalar oss personligen. Och en del bär vi för att de är dyra och visar på vår status. De berättar någonting både om sig själva och om den som bär dem.  I just denna utställning ingår 140 objekt – alla ägda av en och samma samlare, som vill vara anonym och låta smyckena tala för sig själva. Och på en punkt är samlaren mycket bestämd:

Jag bär på smycken för min egen skull och inte för någon annan. Många bär på smycken av nostalgiska skäl och då bärs de i en enda röra. Guldkedjor tillsammans med pärlhalsband, minnen från konfirmationen, en kamé efter mormor… Det gör inte jag.

smyckessamlarens_skrin_hallwylska_museet_halsband_korall_insert

Historiskt sett har smycken framför allt burits vid speciella tillfällen som symbol för social tillhörighet, religion, makt och rikedom. Tillsammans med kläder skapar smycken än idag en estetisk effekt. Till exempel så använde man under 1800-talets första del smycken i överflöd, det var flera rader med guldkedjor, runt halsen och på axlarna en sautoir. Industrialiseringen under sent 1800-tal innebar en förändring. Massproduktion av smycken i oäkta material och av sämre kvalité gav en motreaktion som inriktade sig mer på det genuina hantverket framför kvantitet och överflöd.

Sättet som vi bär smycken på idag beror mycket på den informella och aktiva roll som kvinnan har tagit i samhället efter första världskriget, det krävdes helt enkelt praktiska smycken som kunde bäras varje dag. Det har dock inte fått oss att uppskatta smycken mindre och dyrbara smycken plockas fortfarande fram till de där speciella tillfällena i livet. Men vilka smycken ska bäras och vilka ska förvaras för att bevaras? Samlaren är osäker, syftet med samlingen var aldrig att samla på enbart dyrbara smycken, det var det utsökta hantverket och smyckets historiska resa som lockade.

Det finns vissa smycken i min samling som jag inte vågar använda utifrån en bevarandesynpunkt. Det kan vara för att det är gammalt, materialet är skört, känsligt för stötar och kemikalier. Exempelvis så förstörs pärlor på sikt av för mycket parfym.

smyckessamlarens skrin hallwylska museet kaméer

Samlaren avsåg från början inte att samla, men  tillfrågad av Nationalmuseum i Stockholm att låna ut några av sina föremål till deras utställning Sköna Juveler år 2000, insåg hen snart att en samling var just vad det hade blivit.

Det är intressant med tanke på att Hallwylska Palatset i sig är en samling, sammanställd av ägarinnan och grevinnan Wilhelmina von Hallwyl. Hennes avsikt var att överlämna Hallwylska som en ”belysning af såväl min egen samtids som äldre tiders kultur…” Smyckessamlaren tror dock inte att hens samling kommer att överlämnas på samma sätt till kommande generationer; känslan som är förknippad med samlandet kan aldrig föras vidare till någon annan, på det viset är samlandet någonting högst personligt. Och kanske är det så, det som fascineras oss mest smycken är trots allt deras egen högst unika historia.

Utställningen Ur smyckessamlarens skrin pågår på Hallwylska museet fram till den 23 november. I anslutning till utställningen ges två föreläsningar och en tesalong, se Hallwylska museets hemsida för mer information.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *