Nära-naturen-upplevelse i snäckletarnas paradis

Sanibel Lighthouse

Så här när vintermörkret är som allra djupast, vintersolståndet har just passerat och dagarna är korta och kalla, är det lätt att drömma sig bort till varmare breddgrader och soldränkta stränder. Som säkerligen många skandinaver just nu har jag en stor längtan till att resa bort. Jag längtar efter miljöombyte och satt i min favoritfåtölj och funderade på vart nästa utlandsresa ska gå. Karibien står absolut högt i kurs, men medan jag satt och spånade på alternativ dök ett härligt minne upp i huvudet.

För flera år sedan, på den tiden när jag fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar, tog vi en lång familjeresa till Amerikas östkust. Vi reste från norr till söder och bilade bland annat genom North Carolina, South Carolina, Georgia och avslutade med härliga veckor i Florida. Efter Miami, och besök på bland annat Kennedy Space Center, Sea World och Disneyworld, tog vi oss ut till öarna västerut, via Fort Myers och ut till en ljuvlig ö som heter Sanibel Island. På denna ö finns inte en byggnad som är högre än högsta palmen, inte ett enda stoppljus och heller inte någon stress. Här kan man njuta av att hänga på stranden, titta på naturen och äta på de många skaldjursrestaurangerna. Hit kommer man från fastlandet via en knappt fem kilometer lång bro.

Det är här min lilla berättelse utspelar sig och jag tror nog att du kommer bli sugen på att åka dit även du när du samlat detaljerna och fått en egen bild. Vi tog in på ett mindre amerikanskt hotell i ett lummigt område, med pool precis vid den långa sandstranden. Sandstränderna på Sanibel Island och omkringliggande öar är kända för att vara bland de längsta och mest spektakulära sand- och snäckstränderna i nordamerika. Här kan man finna flera hundra sorters snäckor (att plocka levande är så klart förbjudet). Deras årliga event ”Sanibel Shell Fair & Show” (mars 2013 med temat ” Color your world with shells”) har pågått i över 75 år, så du förstår att de tar sitt snäckletande på allvar. Här är en av de få ställena på jorden där människor faktiskt försörjer sig som ”shelling charter captain”!

En kväll bestämde vi oss för att kliva upp extra tidigt morgonen därpå för att på så sätt komma upp föra alla andra så att vi kunde plocka de största och finaste snäckorna på stranden allra först. Sagt och gjort, vi klev upp extra tidigt Dock var vi inte de enda med samma tanke, så bland många ”early birds” gick vi längs strandlinjen, med tårna i den vita mjölliknande sanden, för att plocka snäckor som blåst in med vågorna under natten.

Sandstränderna här är som sagt enormt långa, och dessutom mycket långgrunda. Man kan på vissa ställen gå ut flera hundra meter och fortfarande bara ha vatten till midjan. Medan jag och min mamma gick vidare längs strandkanten, tog min pappa en sväng utåt i det turkosblå vattnet. Han gick där länge och njöt och vi vinkade till varandra. Plötsligt ser han hur vi alla står och vinkar lite mer än innan, med båda händerna i luften. Mer som lite hetsiga varningssignaler, varpå han tittar sig omkring och undrar vad det är alla är så upphetsade över. När han då vänder sig om ser han två stycken fenor som sticker upp ur vattnet och dessutom är på väg i snabb takt rakt emot honom. Han börjar så klart att ta sig närmare land och med hjärtat i halsgropen början han springa i vattnet, men du som har försökt dig på att springa i vatten upp ovanför midjan vet att det är relativt trögt. Han fortsätter, men fenorna hinner i kapp honom….

När han inser att det är lönlöst att försöka undkomma de två varelser som cirkulerar honom, hoppar i samma stund två stycken glada leksugna delfiner upp framför honom. Alla gav ut en lättnadens suck över att det inte var något mer blodtörstigt och kunde utan dramatik gå vidare med sin dag i detta strandparadis. Efter en stund drog delfinerna iväg och pappa mötte i lugn ro upp oss på stranden igen. Vi hade en del att prata om de följande dagarna kan man säga.

Tilläggas ska att vi faktiskt hittade några vackra, och ganska stora (10-15 cm långa), snäckor som ligger som prydnad både i mina föräldrars och mitt eget hem idag. Bland annat en så sorts trumpetsnäcka (Florida Horse Conch, Triplofusus giganteus) och en valthornssnäcka  (Lightning whelk, Busycon sinistrum). Några av de mest affektionsdyra souvenirer och inredningsdetaljer jag har i min ägo.

Sammanfattningsvis en lyxig familjesemester, en fantastisk upplevelse och ett fint minne.

Time travels fast – make the most of it. 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *