Nautilus fyller 50 och Patek valde att ta bort allt

Klockan som ingen ville ha

År 1976 gjorde Patek Philippe något som få förstod. Huset som hade byggt sitt rykte på tunna guldklockor och eviga kalendrar lanserade ett grovt sportur i rostfritt stål och satte ett pris som låg i nivå med, eller över, mycket av det man kunde köpa i guld. Ritningen kom från Gérald Genta, mannen som fyra år tidigare hade format Audemars Piguets Royal Oak. Enligt legenden skissade han Nautilus på några minuter över en lunch i Basel, med formen på ett fartygs styrhyttsfönster i huvudet. Referensen hette 3700/1A, tavlan var djupblå och räfflad, och boetten hölls ihop av två sidoöron som liknade gångjärnen på ett skeppsfönster.

Publiken ryckte på axlarna. Under de första åren såldes klockan trögt, och mellan 1976 och 1982 lämnade bara omkring 3 500 exemplar av den ursprungliga stålmodellen fabriken. En stålklocka dyrare än guld var, för de flesta samlare, en motsägelse snarare än en lyx.

Från flopp till omöjlig att få tag på

Berättelsen vände långsamt och sedan mycket snabbt. När Patek 2006 presenterade referens 5711 gav de Nautilus en renare tavla och en tunnare boett, och under 2010-talet blev just den klockan sinnebilden för det oåtkomliga. Väntelistorna blev flera år långa. År 2021 lade Patek ner 5711 och tog farväl med en grön urtavla och en samarbetsmodell med Tiffany & Co.

Andrahandsmarknaden svarade med siffror som gränsar till det absurda. Den blå 5711/1A, som kostade knappt 35 000 dollar i butik, har handlats för runt 135 000 dollar på den grå marknaden. Tiffanyversionen 5711/1A-018, gjord i endast 170 exemplar, har på auktion nått upp mot 6,5 miljoner dollar. En klocka som ingen ville ha 1976 hade blivit den mest eftertraktade stålklockan i världen.

Jubileet: mindre är mer

På mässan Watches and Wonders i Genève i år, femtio år efter starten, kunde Patek ha svarat på hypen med ett fyrverkeri av komplikationer. Huset gjorde tvärtom. Jubileumskollektionen består av fyra begränsade modeller, och de tre armbandsuren visar ingenting annat än timmar och minuter. Ingen datumruta, ingen liten sekund, inga extra funktioner. Det låter enkelt, men beslutet att ta bort datumfönstret är den tydligaste gesten i hela kollektionen, för det tvingar blicken tillbaka till själva formen.

Alla tre drivs av det ultratunna automatverket kaliber 240 med en mikrorotor i 22 karats guld, och på rotorn finns graveringen 50 1976 till 2026. Tavlorna är blå med det välkända vågräta mönstret. Referens 5610/1P-001 väcker liv i mellanstorleken från 1980-talet: 38 millimeter i platina, bara 6,9 millimeter tjock, i 2 000 exemplar och prissatt till 90 000 schweizerfranc. De större 5810/1G-001 mäter 41 millimeter i vitguld, också de i 2 000 exemplar, medan systermodellen 5810G-001 klär indexen i baguetteslipade diamanter. Ingången till jubileumsserien ligger runt 60 000 schweizerfranc.

Rarast av allt är en bordsklocka i vitguld, referens 958G-001, byggd i Nautilusformat med åtta dygns gångreserv och gjord i endast 100 exemplar till ett pris av 205 000 schweizerfranc.

Därför är tomrummet lyxen

Det ligger något nästan trotsigt i att fira ett halvt sekel genom att lägga till så lite. I en bransch där varje jubileum brukar mötas med tourbillonger och månfaser säger Patek i praktiken att formen räcker. Genta ritade en siluett så stark att den fortfarande klarar sig helt utan utsmyckning, och det är den tanken de fyra modellerna bär.

Motsägelsen är förstås inbyggd. Begränsade upplagor och graverade rotorer är precis det bränsle som eldar på spekulationen huset säger sig vilja lugna, och priserna kommer att göra klockorna lika svåra att nå som föregångarna. Men budskapet är ändå tydligt. Efter femtio år handlar Nautilus inte längre om att lägga till en funktion till. Den handlar om att våga ta bort, och att lita på att en blå tavla och två visare är allt en riktig ikon behöver.