Salone del Mobile 2026: året då lyxdesignen blev varm igen

Varje april förvandlas Milano till världens vardagsrum. Under sex dagar, i år den 20 till 26 april, flyttar möbelvärldens tyngsta namn in i mässhallarna i Rho och tar samtidigt över stadens palats, garage och innergårdar. Salone del Mobile fyllde 64 år och drog enligt arrangören 316 342 besökare från 167 länder, en uppgång på drygt fyra procent mot året innan, med över 1 900 utställare på plats. Men siffrorna är inte det intressanta. Det intressanta är stämningen, och stämningen 2026 var ovanligt lätt att läsa av: efter år av sval minimalism och teknikglättade ytor valde Milano värmen.

Sjuttiotalet flyttar in igen

Den tydligaste signalen kom från färgen. Orange, i allt från bränd terrakotta till mörk rost, var årets nyans och färgade soffor, mattor och hela rumsinstallationer. Med den följde en hel attityd lånad från sjuttiotalet: låga, breda sittmöbler, mjuka former och en mättad, nästan teatralisk färgskala. De stora, svängda hörnsofforna dominerade montrarna, med dynor som var rejält stoppade och puffiga snarare än stramt strikta. Det var möbler gjorda för att sjunka ner i och prata bort en kväll i, inte för att beundras på avstånd.

Lack bryter upp det mjuka

Mot all denna mjukhet ställde formgivarna något hårt och blankt. Lackade ytor letade sig in i soffor, bar upp fåtöljer och delade upp de annars så generösa sittgrupperna. Vid sidan av dem stod den skulpturala bordsskivan, ett återkommande grepp där bordet snarare är ett konstföremål än en plats att ställa kaffekoppen på. Kontrasten mellan det len-stoppade och det spegelblanka blev årets mest kopierade knep, och ett sätt att ge den varma, bekväma stilen lite kant.

Hantverk och återbruk tar plats

Under ytan löpte ett allvar som inte alltid syns på en möbelmässa. Hållbarhet och återbruk var inte längre en programpunkt vid sidan av, utan själva materialet i flera av de mest omtalade installationerna. Issey Miyake visade möbler byggda av de pappersrullar som blir över i märkets plisseringsprocess. Aesop reste en installation av 10 826 återvunna parfymflaskor. Och i utställningen When Apricots Blossom lät en uzbekisk kulturstiftelse tolv formgivare arbeta sida vid sida med uzbekiska hantverkare, ett samtal mellan samtida design och uråldrig slöjd.

Samlarobjekten kliver in i mitten

Den kanske viktigaste förändringen var var den så kallade collectible design hamnade. Samlarobjekt, alltså möbler och föremål i små serier eller unika exemplar som köps mer som konst än som inredning, har länge levt i sina egna gallerier och på sidoarenor. I år flyttade de in i mässans hjärta genom det nya formatet Salone Raritas. Att Salone gör plats för det unika och dyrbara mitt bland storskalig serieproduktion säger en del om vart lyxen är på väg: bort från det perfekt likformiga, mot det som bär spår av en hand.

De stora husen visar upp sig i stan

Utanför mässhallarna pågick som vanligt den andra halvan av designveckan, den som tar över Milanos vackraste adresser. Hermès dukade upp sin nya heminredning i lokalen La Pelota, med vasen Palladion d'Hermès i hamrad, palladiumpläterad metall som blickfång. Inredningskedjan RH slog upp portarna till ett restaurerat palats från 1800-talet i sju våningar. Gaggenau höll till i den eleganta Villa Necchi Campiglio med installationen Presence, tänkt att skärpa sinnena och tysta bruset. Och på Portrait Hotels innergård lät Audi arkitektkontoret Zaha Hadid Architects bygga The Origin, en titanfärgad portal av glasfiber som svävade över en spegelblank vattenyta.

Vad det egentligen handlar om

Lägger man ihop intrycken framträder en riktning. I en tid när allt fler av våra ytor är skärmar och allt mer av vår vardag sköts av program som svarar och utför, svarade Milano med det taktila. Värme, hantverk, återbruk och föremål som åldras vackert. Den varma sjuttiotalspaletten och de mjuka formerna handlar inte bara om nostalgi, utan om en längtan efter rum som känns levda i. Salone del Mobile 2026 var, mer än på länge, en mässa för dem som vill ta på sin lyx, inte bara titta på den.