Jordanien – smakrikt, färgstarkt och välkomnande

jordanien

Jordanien ligger i Mellanöstern, vid Aqababukten i Röda havet, och gränsar till Syrien, Saudiarabien, Palestina, Israel och Irak. På en yta knappt en femtedel så stor som Sveriges samsas vid det här laget en bra bit över 8 miljoner invånare. Något som i och för sig inte märks nämnvärt i stora delar av landet. Klimatet är i det närmaste idealt för oss nordbor. Jordanien har varmt eller milt väder året om. Varmast är det på sommaren men även höst, vår och vinter är behagliga i temperaturen, och jämförbara med svensk vår och sommar, lite beroende på var man befinner sig, och när.

jordanien wadi rum kamel

Vi bekantar oss med lokalbefolkningen i ökenområdet Wadi Rum.

Det finns många skäl att besöka Jordanien, förutom det behagliga klimatet. Landet har en naturlig spatradition, där inte minst Döda havet, och dess helande salter, är ett ikoniskt och framstående resmål. Men här finns också unika kulturella sevärdheter, enastående naturupplevelser och exklusiva hotell och resorts. Något för var och en helt enkelt – eller också goda möjligheter att sätta ihop en omväxlande resa, där man får uppleva lite av varje och samtidigt bekanta sig med landet i lugn och ro.

För mig är Jordanien ett färgstarkt och smakrikt land, med varma och spännande människor. Jag har själv visserligen bara sett en bråkdel av vad landet har att erbjuda, men här tänkte jag dela med mig av några av de starkaste intrycken och härligaste upplevelserna från min, ganska korta, vistelse i höstas.

Petra

jordanien petra

Snickarglädje i det mytomspunna Petra.

Petra är en klassisk destination för Jordaniens turister. Och om man har chansen ska man absolut besöka den unika ruinstaden, som är utkarvad direkt ur klippan och numera är utsedd till ett av Världens 7 nya underverk. Imponerande klippformationer, en mytomspunnen skattkammare och den ikoniska röda sanden gör att man bit för bit känner sig som förflyttad till en helt annan tidsepok.

jordanien petra roadtrip

Vägen från Petra till Little Petra.

Det kan ta dagar eller veckor att utforska Petra, beroende på hur mycket man vill se, men något jag absolut rekommenderar är att ta sig tid att promenera högst upp längs en av de små vandringslederna, till en plats där det finns ett litet kafé. Här kan man njuta av en färsk juice eller en kopp kryddigt kaffe innan man beger sig av nedåt igen. Det gäller dock att gå försiktigt, och ha på sig bekväma skor, då det är branta trappor och knappt synliga stigar som tar en till toppen.

Little Petra

jordanien little petra trappa

Little Petra – gåtfulla grottor, vindlande trappor och mörka små prång.

Vi tillbringar en hel dag i Petra och morgonen därpå ger vi oss av till områdets mindre kända – och betydligt lugnare och mindre kommersialiserade – lillasyster, Little Petra, ett par kilometer bort. På vägen passerar vi genom en beduinby och får sakta ned lite för att släppa förbi några frigående åsnor som korsar vägen. Vår guide, Salam, berättar att han har bott i byn tidigare, i tre år. Numera pendlar han mellan Paris och Jordanien. Vi stiger ur bilen ett par hundra meter innan vi når vår destination, för att ta in landskapet, som tar lite andan ur oss, med sin karga, outgrundliga skönhet.

jordanien little petra

En beduin och hans traditionella instrument, rababan.

Little Petra är en gammal karavanstation, dit de rikaste kom för att träffas, samtala, äta tillsammans och göra affärer. Det visar sig vara en fullständigt magisk plats, som liksom försätter en i en avlägsen, parallell verklighet. Vi vandrar sakta, som i andäkt, genom det bergiga, gåtfulla stadslandskapet. Det enda som hörs är getternas bräkanden och lågmäld sång, ackompanjerad av ett slags stränginstrument. Instrumentet heter rababa och är gjort av getskinn, trä och tagel. Musikanten är en äldre man, med ögon som lyser på ett sällsamt vis. Han berättar att han tillverkar rababan själv, enligt uråldrigt beduinhantverk. Sången han framför är en traditionell kärlekssång, där han ”välkomnar alla de vackra kvinnorna som passerar”.

jordanien little petra fresk

Vacker takmålning i Little Petra.

På vägen tillbaka mot parkeringen tittar vi bland annat in i en grotta där det finns en otroligt fin fresk, i ett slingrande blommotiv. Rummet med målningen har precis öppnats upp och vi får inte beträda det, utan måste nöja oss med att luta oss in för att titta och fota.

Wadi Rum

jordanien wadi rum tåg

Välbevarat ånglok vid en station på den historiska järnvägen mellan Turkiet och Saudiarabien, som alltså löper genom Jordanien.

Fyllda av intryck från Little Petra ger vi oss av vidare mot ökenområdet Wadi Rum. På vägen dit stannar vi till för att titta på ett ytterst välbevarat ånglok, med tillhörande tåg, som står parkerat vid en av stationerna på den historiska järnvägslinjen mellan Istanbul och Saudiarabien. Därefter är det dags för lunch i Captains Camp, i utkanten av Wadi Rum, där vi egentligen också hade tänkt övernatta. Nu är det dock en bra bit in i november vid vårt besök, och nätterna i öknen är bitande kalla. Så det får bli nästa gång – ett skäl gott som något för att komma tillbaka. Under lunchen ges vi ytterligare ett exempel på traditionell, jordansk musik. Det är en gammal man, blind, som spelar väldigt fint på oud, eller korthalsluta. Mannen berättar, på mycket bra engelska, att hans paradinstrument är piano men att han även har spelat en hel del orgel. Vi sjunger lite svenska julsånger för honom, och han scoutar genast en av mina reskamrater, som är en van och tonsäker körsångerska.

jordanien wadi rum musiker

Musiker vid vår lunch i Wadi Rum. mannen är blind men spelar både piano och orgel.

Efter maten ger vi oss av med jeep ut i öknen. Det är verkligen en närmast obeskrivligt vacker upplevelse, med ett ödsligt, oändligt landskap som har förtrollat och gäckat sina besökare i årtusenden (se även presentationsbild, högst upp). Vi gör ett stopp för att hälsa på i ett beduinläger, och tittar på några av de många mystiska inskriptioner, av olika ursprung och betydelse, som finns i området. Salam berättar att en del av dem består av en typ av graffiti, folk som har lämnat sina tags eller signaturer, medan andra har en djupare, symbolisk mening. Vid det här laget har skymningen börjat falla och det är plötsligt ganska kyligt i luften. Vi värmer upp oss med en kopp sött te innan den sista biten till vår bil tillryggaläggs på ryggen av varsin kamel (se även bild ovan).

Snorkling

jordanien snorkling fisk

Dagens lunch dras upp medan vi gör oss redo för snorkling.

Nästa dag står något helt annat på planeringen, vilket bara än en gång visar på hur mångsidigt Jordanien är som resmål. Vi beger oss nämligen ut på Röda vavet, i Aqababukten, med den tjusiga och bekväma båten Yasmina, för lite spännande snorkling. Det är häftigt att se sig omkring från däcket, och veta att det är Israel, och bland annat turistorten Eilat, och Egypten, som ligger på andra sidan vattnet. Besättningen är väldigt trevlig och förekommande. En av männen har sitt fiskespö uppställt i aktern och det nappar gång på gång. Solen glittrar i vattenytan – det är en ganska härlig förmiddag helt enkelt. Väl framme vid platsen för vår snorkling är det lite blåsigt och känns på en gång ganska kallt att byta om till badkläder. ”Det är varmare i vattnet”, försäkrar Salam rutinerat. Och han visar sig ha rätt. Uppifrån ser vattnet lite mörkare ut än vad jag är van att snorkla i, men när man väl klyver ytan så är det kristallklart. Jag låter mig förtrollas av det vackra korallandskapet och fiskar i ganska många av regnbågens färger. Sköldpaddorna, som är något av en sevärdhet för området, missar jag dock tyvärr, men en av mina reskollegor meddelar stolt att han har sett en. I gengäld kommer jag som vanligt upp med, harmlösa, brännmärken från maneter på rygg och axlar. De gillar mig, de små liven.

Maten!

jordanien meze

Typisk jordansk förrättsbuffé. Jag skulle kunna leva på denna typ av mat.

Innan vi ger oss tillbaka till Aqaba blir det lunch ombord. Och huvudrätten består faktiskt av de fiskar som besättningen drog upp på ditresan. Som jag trodde var till deras familjer. Färskare blir det inte. Fisk och skaldjur håller väldigt fin kvalitet i Aqaba, på grund av stadens läge vid vattnet, och är att rekommendera när man äter ute. Inte helt oväntat är även frukt och grönt av mycket hög standard och min favoritdel av varje måltid är egentligen förrätterna, som vanligen består av en vegansk mezebuffé, vilken innehåller en uppsjö av mumsiga smårätter som: röror på aubergine, potatis och tomat, tabbouleh, bulgur med olika typer av kryddning, hummus, som nästan är godare här än i grannlandet Israel, och oliver, eller zaytoon, som de tydligen kallas, inklusive namnet Oliver, lustigt nog.

jordanien harissa

Den traditionella efterrätten harissa, som alltså inte är att förväxla med kryddan med samma namn.

En typisk efterrätt tycks vara harissa, som i Jordanien innebär en kaka på bland annat mannagryn och yoghurt, vilken kan smaksättas med till exempel kokos eller nötter. Kryddan harissa däremot kallas här för chatta. Salam berättar att traditionellt i Jordanien så äter en värd sällan tillsammans med sina gäster, eftersom det historiskt sett ofta inte fanns mat så att det räckte åt alla. Därför lämnar värden istället matsalen efter att ha hälsat besökarna välkomna.

Souken

jordanien souk kryddor

Kryddor på Aqabas souk. Ser de inte helt fantastiska ut?

Det är vår sista dag i Aqaba och vi beger oss till den lokala souken, marknaden, för att köpa med oss några souvenirer och presenter. Här kan man bland annat hitta kryddor och teer av mycket hög kvalitet och som inte går att få tag i hemma.  En annan landstypisk produkt, som också är ett ganska bra inköp, eftersom den kommer till användning, är de tunna scarves, som befolkningen själva bär för att skydda huvud och ansikte. När vi står och väljer mellan olika färger och material kommer butiksinnehavaren fram och hjälper oss att knyta sjalarna i olika stilar runt ansikte och hår. Ett bra säljargument ska erkännas.

jordanien souk kryddor

En spännande och väldoftande teblandning, som antagligen inte finns någon annanstans än just här.

Annars är nötter extremt prisvärda och välsmakande på Aqabas souk. De är dock inte jordanska, utan importerade. Men ett bra mellanmål att ha under sin vistelse. Souk har förresten också betydelsen ”köra” och souk souk betyder därför ”köra till marknaden”. ”På samma sätt betyder ’fish fish’ att det inte finns någon fisk”, säger Salam sakligt. Jag har visserligen lite svårt att följa hans grammatiska logik just där, men väljer att helt enkelt acceptera den rakt av.

Turkiskt kaffe

jordanien kaffe tillberedning

Mannen tillreder turkiskt kaffe, som värms upp med hjälp av den heta sanden.

Som sista anhalt på souken stannar vi till vid en liten kaffebar, som gör traditionellt turkiskt kaffe. Det är en komplicerad process, vilken i enkelhet går ut på att kaffekannan värms upp i brännhet sand, med lite kaffe och vatten i taget. En process som upprepas till dess att  smaken är som den ska. Den färdiga drycken är vanligtvis smaksatt med kardemumma och socker. Jag föredrar den dock utan socker. Salam berättar att det finns ett helt litet teckenspråk för hur man beställer kaffe, med olika gester för om man vill ha socker i (tryck på ena näsvingen två gånger med ett finger), eller extra socker (gör tummen upp) och så vidare. Dessutom är kaffedrickande något av en egen kultur i Jordanien, fast på ett helt annat sätt än hos oss i västvärlden. Här ställer man fram kaffe på bordet vid förhandlingar, eller situationer som när en man vill be föräldrar om deras dotters hand. Under diskussionen håller man en väldigt speciell jargong, med ett slags antagande tonalitet, som det gäller att man förstår och behärskar innan man ger sig in på den. Om båda parter sedan är nöjda med resultatet av samtalet så dricker man sitt kaffe. Mycket spännande!

jordanien kaffe i glas

Turkiskt kaffe är traditionellt smaksatt med kardemumma och socker.

Morgon efter vårt besök på souken är det dags att ge sig av mot King Hussein International Airport, och vidare därifrån hem till Sverige. Jordanien har lämnat så otroligt många intryck av olika slag i mitt sinne och det kommer att ta lång tid – och förhoppningsvis många återbesök – för att kunna bena upp dem någorlunda. Den sista kvällen bjöd tacksamt nog på en sagolik solnedgång över Aqababukten – lite som en påminnelse om vilken vacker plats vi befinner oss på. Vacker, färgglad och välkomnande – som om jag hade kunnat glömma det.

Med början den 11 februari och fram till mitten av april 2017 går det direktflyg till Aqaba från Stockholm, Köpenhamn och Helsingfors. Sträckorna trafikeras av Royal Wings, i samarbete med Visit Jordan.

Foto: Johanna Bergström

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *