Transsylvanien – några korta intryck från vår resa

rumänien astra

Jag var nyligen i Rumänien för första gången, på besök hos mattillverkaren Tisca, deras fabrik samt en mindre väveri-workshop, vilken företaget driver som ett socialt projekt. Det var som sagt min första vistelse i Rumänien och även om resans fokus helt klart låg på hantverk och mattor så hann vi även med att titta lite på omgivningarna, vilket jag tänkte berätta mer om här.

transsylvanien sibiu

Sibiu, vackert, vänligt och ganska slitet.

Det första som slog mig när vi åkte från flygplatsen – ett intryck som bestod under hela resan och som jag faktiskt måste nämna, men som samtidigt är ganska svårt att beskriva, utan snarare måste upplevas på plats – var det vackra ljuset. Ett ljus som är blekt och lite trolskt, som sveper in landskapet, glittrar försiktigt i rimfrosten och ger sagolikt motljus till hussiluetter och nakna trädgrenar.

transsylvanien rumänien sibiu

Den pittoreska Ljugarbron, eller möjligen “bron man lägger”, i Sibiu.

Vi bodde i staden Sibiu, i Transsylvanien, i centrala Rumänien. Sibiu ligger i närheten av Cisnadie, där Tiscas fabrik finns. Staden har anor från Medeltiden och bland annat står delar av den gamla stadsmuren kvar, inklusive ett fåtal torn. Bebyggelsen är sliten, men vacker, och till stor del målad i färger som en gång i tiden var klara och starka.

transsylvanien rumänien sibiu jul

Delar av de spektakulära ljusdekorationerna på Sibius mysiga julmarknad.

Det är december när vi är där och det visar sig, lite oväntat ska erkännas, att Sibiu är den stad som officiellt har Rumäniens vackraste julmarknad, belägen på stortorget och med helt fantastiska ljusspel. Ytterligare värt att veta om Sibiu är att landets nuvarande president tidigare var borgmästare här – och staden har enligt uppgift fortfarande en given plats i hans hjärta.

transsylvanien rumanien sibiu_julmarknad

Lokala produkter på Sibius julmarknad.

Nästa dag besöker vi friluftsmuseet Astra, en park, lite i samma stil som Skansen, fast betydligt större, med gamla, restaurerade originalbyggnader som har fraktats dit och byggts upp på plats från olika delar av Rumänien. Väldigt fint och naturskönt, med väderkvarnar, en stor sjö och en skock duniga gäss som välkomnar oss (eller möjligen försöker jaga iväg oss).

transsylvanien_rumanien_sibiu_julmarknad

En skock gäss välkomnar oss i friluftsmuseet Astra. I bakgrunden syns den plikttrogne parkvakten.

Sista dagen av vår resa gör vi en utflykt till Avrig, och det vackra, men väldigt förfallna, Slott Brukenthal, där vi äter lunch i Orangeriet. Slottet är från sent 1700-tal och finansierades på den tiden med apelsiner och citroner som odlades på området. Därav orangeriet, som byggdes för att ta fruktträden levande genom vintermånaderna. Vår guide berättar att Prins Charles av Wales är väldigt förtjust i Transsylvanien och faktiskt har ett hus inte alltför långt ifrån Avrig.

transsylvanien_rumanien_sibiu_julmarknad

Denna typ av korg användes traditionellt för tvätt av den obehandlade ullen från Rumäniens många får.

På vägen från slottet och till flygplatsen stannar vi till och pratar lite med en fåraherde och hans djur. Rumänien var tidigare en viktig ullproducent och ger än idag hem åt runt 10 miljoner(!) får. Ullproduktionen försvann tyvärr under kommunisttiden och är idag obefintlig. Men jag har hört en viskning i mitt öra att det finns planer och ambitioner på att ta upp den igen. Något som skulle kunna ge sysselsättning och inkomster åt såväl enskilda individer som också landet i sin helhet.

transsylvanien rumanien_brukenthal

Huvudbyggnaden av det fina Slott Brukenthal-komplexet.

Inte helt oväntat blir vi bortskämda med god och mycket mat under vår resa. I Rumänien börjar man ofta sin måltid med ett tapasliknande förrättsbord, som inkluderar kallskuret, inklusive rent svinfett (ingen jättefavorit hos någon av oss), ost, grönsaker, oliver och mer. Till det äter man gärna goda röror. Bland annat Zacusca, en grönsaksröra som påminner en del om Ajvar, och Vinette, som består av aubergine och lök.

transsylvanien rumanien_brukenthal

Så vackert. Så förfallet.

En annan lokal specialitet, som dukades upp under vår vistelse, var Branza cocolosh, ett slags polentaknödel (av gigantiska proportioner), fylld med ost och crème fraiche. Jag, som vegan, testade den inte men rätten var väldigt uppskattad av övriga i sällskapet.

transsylvanien_rumanien_brukenthal

En herde och hans trogna hundar vakar över fårskocken på traditionellt sätt.

Mic, i sin tur, är den rumänska korven, som kan innehålla både fläsk- och nötkött och finns på så gott som alla menyer och i alla snabbmatsstånd. Det finns lika många recept på Mic som det finns korvmakare i Rumänien – och alla anser givetvis att det egna receptet är det bästa. När det kommer till dessert är favoriten för många rumäner den dekadenta Papanachen, ett slags doughnut, med ost i degen, och som serveras med rikliga mängder crème fraiche och marmelad. På bilden nedan visas en halv portion…

transsylvanien rumanien_mat

Rumänskt förrättsbord. Rörorna heter Vinette, till vänster, och Zacusca, till höger.

Jag hade själv ganska begränsad tidigare erfarenhet av rumänska viner och hinner som tur var i alla fall med att testa en mycket fin Sauvignon Blanc 2012, från Oltenia, ett regionalt vindistrikt. Fyllig smak, med lite ek och lagom beska som avslut.

transsylvanien rumanien_brukenthal_papanache

En halv(!) portion av den dekadenta efterrätten Papanache.

Rumänien är ett ganska fattigt och på ytan lite ruffigt land. Men det är samtidigt ett vackert land, där man blir vänligt mottagen och som har spännande traditioner och en färgstark kultur. Ett land som ger mersmak och som man vill se mer av. Jag undrar redan inombords när och vart min nästa resa hit blir av.

Foto: Johanna Bergström

1 Comment

  • Mange says:

    Kaukasus bergen ligger mellan Turkiet, Georgien, Armenien och Azerbadjan, 250 mil öster om Rumänien.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *