Category: Resor

I slutet av 2017 gjorde jag en sex veckor lång USA-resa, som jag inledde med några dagars besök i Philadelphia, en timmes tågresa söder om New York.

En av många sevärdheter i Philadelphia – med drygt 6 miljoner invånare inklusive förstäder – är Independence hall, där självständighetsförklaringen antogs år 1776 och där USA:s författning 11 år senare proklamerades, sedan britterna slutligen besegrats.

Philadelphia var USA:s huvudstad från självständighetsförklaringen fram till år 1800 men har därefter fortsatt att vara en av Förenta staternas viktigaste städer, sedan länge med omfattande industrier och därtill en rad universitet, akademier, betydelsefulla museer m.m.

Efter några decenniers tillbakagång på grund av strukturrationaliseringar och fabriksnedläggningar har Philadelphia på senare tid åter blivit i ropet och anses av många numera som en spännande, kreativ och ganska ”hipp” stad – vilket märks inte minst på det faktum att många konstnärer flyttat hit – kanske delvis för att boendekostnaderna här är långt lägre än i New York, som nås med direkttåg på endast en timme.

Philadelphia är en multikulturell stad. Den vita befolkningen är numera i minoritet: afroamerikanerna är fler. Ytterområdena är rätt sjaskiga: enorma gamla fabriker i olika stadier av förfall, omgivna av enklaver med enkla arbetarkåkar från tidigt 1900-tal, grupperade i monotona rader. Men de centrala delarna är supermoderna. Klustret av skyskrapor ger nästan associationer till Manhattan.

Själv reste jag med Amtrak-tåg och steg av vid huvudstationen, 30th station: en magnifik byggnad från 20-talet i stilren funkis. Fortsatte i taxi till Aloft hotell, inrymt i ett magnifikt bankpalats från mellankrigstiden, och med svindlande utsikt från minisviten på 90:e (!) våningen: man såg ut över både stad, hav och landsbygden i väster.

Vill man äta gott, och kanske vegetariskt, rekommenderas ekotrendiga Talulas vid Washington square. För lite mer flärdfull miljö bör man uppsöka R2L med sofistikerad miljö på en inglasad takterrass överst på en av citys skyskrapor, med hisnande utsikt över både staden och kusten ett stycke österut. Maten är utsökt, och urvalet av viner imponerande. Ett annat trevligt middagsställe är charmiga italienska Gran Caffe L’Aquila, med spännande drinkar och ypperliga amerikanska viner. Prova även gärna populära El Vez, med god mat i rejäla portioner och dessutom härlig sydamerikansk musik. Missa heller inte stämningsfulla baren Times.

Här och var i Philadelphia syns svenska flaggor: den första bebyggelsen här utgjordes av en svensk koloni. Svenskminnena hålls levande också genom ett museum, American swedish historical museum, invigt 1926. Mellan åren 1638 och 1655 var stora delar av Delawareflodens dalgång befolkad av svenskar. Kolonin hette Nya Sverige och bestod av handelsstationer, gårdar och små bosättningar.

Det finns en rad intressanta konstmuseer i stan. Följ den storslagna avenyn norrut till Philadelphia Museum of Art, som årligen räknar in ungefär en miljon besökare. Byggnaden, som rymmer både målningar och skulpturer, tronar överst på en kulle, likt ett grekiskt tempel. I ett intilliggande annex, Rodin Museum, återfinns den största samlingen Rodin-skulpturer i hela världen utanför Paris. I närheten ligger även Barnes Foundation, invigt 2012, byggt utifrån en mans vision om att föra ut konst till folket; ursprungligen i någon slags vision om att bilda arbetare och unga. Mellan 1912 och 1951 samlade läkaren Albert Barnes ihop konst, främst impressionister och unga modernister. På Barnes foundation återfinns världens största privata samling av tidig fransk modernism. Passa på att äta lunch i museets vackra ”Garden restaurant”. Nära museet ligger även det imposanta Parkway Central library, invigt 1927; en byggnad som vittnar om dåtidens stora bildningsambitioner.

New York, med 9 miljoner invånare (men 20 miljoner om man räknar in hela storstadsområdet) är världens kanske mest kosmopolitiska stad. Var fjärde New Yorkbo är född utomlands. Att vandra omkring på ikoniska Manhattan, omgiven av skyskrapor som tornar upp sig mot himlen, är i sig en stor upplevelse. Trafiken är tät, och de gula taxibilarna är alltjämt många (14 000) – men förra året gick Uber om och har nu flest bilar.

Alltsammans är som på film – men på riktigt, och livet känns plötsligt mer spännande än någonsin…

USA är i högre grad än Sverige ett klassamhälle, med tydliga klyftor och många fattiga och tiggande människor. En viss konservatism kvarlever ännu; det märks exempelvis när det gäller könsroller. Emellanåt passerar jag byggarbetsplatser där gatutrafikanter varnas för pågåendebyggnadsarbete: ”Men working above”. En sådan skylt skulle i Sverige vara anmäld redan innan den hunnit sättas upp: den är knappast genusneutral…

Jag bodde några veckor i en lägenhet i Brooklyn; en stadsdel som ju blivit mycket trendig och i mångt och mycket kan påminna om hippa Södermalm. Men stora delar av stadsdelen är ännu rätt förfallen och det finns områden där man nattetid knappast bör gå ensam – låt vara att brottsligheten under senare år sjunkit.

Ett vackert promenadstråk: vandra norrut längs det gamla hamnområdet söder om Brooklyn bridge. Här finns härliga små barer och restauranger längs kajerna – och man har hela tiden en härlig panoramavy över södra Manhattan på andra sidan floden.

Är man på Brooklyn rekommenderar jag ett besök på Brooklyns public library: en enorm byggnad som i likhet med biblioteket i Philadelphia vittnar om storstilade bildningsambitioner. Här erbjuds ”free access to the knowledge and the thought of all ages”.

Brooklyn Museum of art innehåller en stor mängd intressant amerikansk konst från 1900-talet och framåt, liksom en hel del möbler och andra designade föremål. Särskilt spännande är det att se hur bauhaus-trenden dominerade amerikanskt trettiotal.

Har man gott om tid kan man ta tunnelbanan ner till Coney island. Nöjesfältet – som nyligen hade huvudrollen i Woody Allens senaste film – må vara groteskt fult, men strandpromenaden, de härliga sandstränderna och utsikten över huvudfarleden in till New York är i sig en upplevelse. Strax öster om nöjesparken ligger ett komplex med jättelika bostadshus: en nästintill stalinliknande öststatsarkitektur bebodd av en stor rysk koloni.

När det gäller Manhattan är det en god idé att inleda med en båttur runt hela ön. Rundtursbåtar avgår från en pir på västra Manhattan. Färden tar två och en halv timme och inkluderar en sväng ner till Frihetsgudinnan (med det officiella namnet ”Liberty enlightening the world”). På köpet får man också färdas några kilometer på Delawarefloden – där indianerna en gång i tiden rodde i sina kanoter, innan de vita kom hit.

Den berömda femte avenyn bjuder på affärer, varuhus och arkitektur i världsklass, såsom art deco-skyskrapan Empire state building från 1931 (höjd: 443 meter). Besök även Rockefeller centrum, från 1930-talet (restauranger, affärer, trädgårdar, konst), Times square och omgivande Broadway (med ett femtiotal teatrar) samt eleganta New York public library från 1911 (butiken på nedervåningen har ett fantastiskt utbud!).

När man tröttnat på stadens larm är det dags att uppsöka den 341 hektar stora Central park – alltsedan 1851 en högt älskad oas. Här rullar ännu hästskjutsar omkring, här slingrar sig promenadstråk över ängar, genom skog och längs små sjöar, kantade av uteserveringar. Missa inte berömda Bow bridge, Shakespeare garden och Swedish cottage house; en romantiserad byggnad som ska föreställa en lantlig svensk idyll (huset ser dock inte särskilt svenskt ut)…

Väster om parken ligger det sevärda naturhistoriska museet, med oerhörda samlingar och därtill bland annat en 3d-bio, ungefär som Cosmonova på Naturhistoriska i Stockholm. Strax söder därom ligger Lincoln Center från 1967 med  världsberömda Metropolitan-operan (med 3 800 platser; många av föreställningarna direktsänds, bl.a. av svenska biografer), konserthall (2 650 platser), The American ballet theatre m.m. Här finns även Julliard school, en av världens mest prestigefyllda musikutbildningsinstitutioner. Tio minuters promenad bort ligger ärevördiga konserthuset Carnegie hall från 1891.

Stadsdelen Greenwich village håller ännu ställningarna som tillhåll för romantiker och bohemer. Här finns mysiga restauranger, spännande klubbar och en rad högklassiga jazzställen; testa exempelvis källarklubben Small på 10th street, och närbelägna, intima klubben Mezzrow.

Om någon till äventyrs vill se närmre på Trump tower går det bra att besöka stora delar av huset. Donald Trump lät år 2003 inviga världens högsta bostadshus. Väggar och golv glänser av guld och marmor. Man kan köpa ”America first”-dekaler och äta burgare på Trump grill, etcetera…

Grand central terminal är en fantastisk gammal stationsbyggnad från 1913, idag med många spännande restauranger, flera av dem skandinaviska. På 1960-talet skulle byggnaden rivas, men tack vare Jaqueline Onassis engagemang kunde den slutligen få bli kvar.

Ett besök i FN-huset rekommenderas varmt. De enorma väggmålningarna av Chagall i foajén är i sig en sevärdhet. Det finns också mycket annan spännande konst man kan få se under en guidad tur, då man även kan få besöka generalförsamlingens och säkerhetsrådets lokaler, såvida inga sammanträden pågår. Ground zero och intilliggande museum som dokumenterar terrordådet 11 september 2001 är en ruggig ”sevärdhet” där man liksom slungas tillbaka till den där ödesdigra dagen i världshistorien.

Många av de etniska minoriteterna bor samlat i vissa kvarter eller i hela stadsdelar – där man med ens tycker sig vara i ett annat land. Besök China town: det känns som att befinna sig i en kinesisk storstad. I Little Italy får man känslan av att gå omkring i en italiensk stad, med dukade bord långt ut på trottoarerna och överallt en prägel av typisk italiensk elegans.

Litteraturintresserade besökare bör inte missa den sofistikerade bokhandeln Rizzoli, där det ofta även bjuds författarsamtal och uppläsningar. Några månader innan jag var där hade exempelvis Salman Rushdie framträtt. Men främst av alla bokhandlare är nog legendariska The strand, som dessutom fungerar som antikvariat. I boklådorna ute på trottoaren skockas besökarna utanför boklådor där allt kostar endast en dollar. Jag köper spännande nyutgiven poesi samt en antologi, redigerad av Sar Botton, där amerikanska författare beskriver sitt förhållande till New York (”Writers on loving an leaving New York”). Blir man hungrig efter allt botaniserande rekommenderas ett besök på atmosfärrika restaurant Saigon i närheten – och vill man ha gott kaffe går man bara tvärs över gatan till ljuvliga, bohemkaféet The bean.

Apropå restauranger: den vegetariska vågen drar nu starkt genom stan. Ett av de senaste nytillskotten är den vegetariska lyxkrogen ABCV. En annan populär krog är nyöppnade franska bistron Le Coucou. För övrigt har trenden med ekoprodukter medfört ett uppsving för lokalodling och det finns idag ett 60-tal s.k. green markets i New York.

Konstmuseerna i stan är lika många som fantastiska. Här några av de främsta:

The Museum of Modern Art (Moma) grundades 1929 genom sammanslagning av en rad privata kollektioner. Museet invigdes bara några veckor efter Wall Street-kraschen. Samlingarna omfattar representativa amerikanska och internationella konstverk från 1880 fram till idag. Just nu sker en utbyggnad som kommer att öka utställningsytorna med 25 %. Invigningen är beräknad till 2019.

Det spiral- och cylinderformade Guggenheim-museet är redan i sig ett konstverk. Även här finns en av världens förnämsta samlingar av modern, främst abstrakt konst.

Metropolitan Museum of Art (från 1870) anses av många som USA:s mest betydande konstmuseum. Samlingarna omfattar mer än en miljon objekt. Här finns enorma salar där var och en fokuserar på verk av konstnärer som Braque, Picasso, Cezanne, Monet… Enbart av Klee finns 40 målningar! Ingenstans i världen har jag sett en sådan mängd tidig europeisk 1900-talskonst som just här. Det behövs minst en hel dag för att hinna se åtminstone merparten av utbudet. Man bör också unna sig ett besök på takterrassen med bar och strålande utsikt över intilliggande Central park.

New Museum of Contemporary Art: ungt, avantgardistiskt och med en hel del installationer och videokonst – ofta av unga, oprövade talanger. Ojämnt, men spännande.

Är man intresserad av konst bör man också bege sig till det gamla industriområdet Chelsea, strax norr om Greenwich village, där fortfarande viss industriell verksamhet pågår. Miljön är lite sliten, lite ruffig, ungefär som i Berlins Prenzlauer Berg på 1990-talet. Chelsea har lockat till sig många konstnärer. Här vimlar av spännande gallerier. Passa även på att besöka Chelsea market (ungefär som Hötorgshallen i kubik!) och att promenera på den gamla högbanan för tåg, byggd högt upp över marken och idag ett fantastiskt promenadstråk genom området och varifrån man också får de mest fantastiska vyer över stan.

Jag fortsatte min USA-resa med inrikesflyg till San Francisco. Jag inledde med ett besök i Berkeley på östra sidan om Frisco bay. I de stora lugna villaområdena med stora trädgårdar råder en nästan skandinavisk känsla. Efter frukost på bohemcharmiga The note besökte jag en intilliggande ostaffär som drivs av ett gammalt hippiekollektiv som på senare år bytt droger mot eko-tänk.

Berkeley är huvudsäte för University of California. Det stora campusområdet bildar som en stad i staden. Uppemot 50 000 studenter läser på detta prestigefyllda universitet, där många tidigare nobelpristagare studerat. Mitt bland alla byggnader reser sig en kampanil med utsiktstorn. Byggnaden är en kopia av kampanilen vid San Marcoplatsen i Venedig (som ju även inspirerade Ragnar Östberg inför ritandet av Stadshuset i Stockholm). På 60-talet var universitetet centrum för stora studentrevolter; sammandrabbningar som möttes med tårgas (Lars Lönnroth, som på den tiden var gästlärare på Berkely, berättar i sina memoarer om denna tid). Titta gärna in på fantastiska, dygnet-runt-öppna Morrison Library (ett av flera universitetsbibliotek). Böcker, tidningar, tidskrifter, mjuka fåtöljer och soffor… Detta klubbliknande bibliotek grundades 1928 av en filantrop som härigenom ville hedra sin bokälskande make. Vissa dagar bjuds poesiläsning och annan högläsning.

Staden Oakland, beläget söder om Berkeley, med en halv miljon invånare, grundades under guldrushen 1848 och blev senare ändstation för den transkontinentala järnvägen. Från Oakland går en 13 kilometer lång bro över till San Fransisco. Det går även tunnelbanetåg mellan SDan Fransisco och Oakland och Berkeley. Jag rekommenderar dock en båttur över den blå bukten. Det är en upplevelse att med personfärjan sakta närma sig San Fransisco; en stad som byggts på bergiga kullar och som mot fastlandet i norr förbinds med den berömda Golden gate-bron.

Innan man lämnar Oakland kan man passa på att se Jack London-statyn nere vid färjeläget. Strax intill finns även en kopia av vildmarkförfattarens blockstuga. Vill man ägna Oakland mer uppmärksamhet kan man bo hyggligt i närbelägna Z Hotel. Ett stycke därifrån ligger Oaklands China town, liksom sevärda konstmuseet Oakland museum of California, med en stor mängd amerikansk konst. Museet ger på köpet en god bild av Kaliforniens historia från guldruschen och framåt. För den som söker kulinariska upplevelser rekommenderas restaurangen Lake Chatelet, alldeles vid stranden av Lake Merrit. Vid bryggan nedanför guppar några gondoler, för den som vill uppleva lite romantik i Kalifornienmiljö…

San Francisco är ungefär lika stort som Stockholm, men storstadsområdet som helhet har uppemot 5 miljoner invånare. San Fransisco är centrum för ett av USA:s mest dynamiska och teknologiskt mest spännande områden – där Silicon valley i söder leder utvecklingen. Den starkt kuperade stan präglas av rutnätsgator, stora avstånd och av en för USA ovanligt öppensinnad, liberal och progressiv befolkning. Såväl här som i Los Angeles fick Donald Trump endast 10—20 procent av rösterna vid det senaste presidentvalet. Runtom i San Fransisco ser jag affischer som utmålar Trump som diktator och som en fara för den amerikanska demokratin. ”Dags att avsätta tyrannen Trump” lyder en av uppmaningarna. Inne på legendariska City light bookstore – ett vattenhål för radikaler och litteraturmänniskor alltsedan beatniktiden på 50-talet – finns en hel hylla med radikala tidskrifter där var och varannan förstasida ironiserar över presidenten.

Under 1950-talet var San Fransisco centrum för beatnikgenerationen, och från 1967 och ”Summer of love” flockades här hippies från hela världen. Vem minns väl inte poplåten ”If you´re going to San Fransisco, don’t forget to bring flowers in your hair”… Mycket av hippiekulturen lever kvar än i dag, särskilt i stadsdelen Haight Ashbury, som i mångt och mycket påminner om ett jättelikt Kristiania.

Det finns många spännande restauranger och klubbar i Haight Ashbury. Unna dig gärna en jazzkväll på anrika Club de luxe (har du tur spelar Jules Broussard band), med kultaktig miljö, inte minst med de femtiotalsaktiga väggmålningarna runt hela lokalen med USA-motiv från öster till väster.

”I’m always drunk in San Francisco” sjöng jazzvokalisten Carmen Mc Rae – och försäkrade att hon inte var onykter: hon kände sig berusad av själva staden, som enligt henne trollade bort alla plågor i livet.

San Fransisco präglas av kulturell mångfald. Vandra omkring i etniska enklaver som North Beach (italienare), Mission (latinamerikaner) och det omfångsrika China town (en av världens största kinesiska stadsdelar utanför Kina).

Att åka med de skramlande gamla spårvagnarna, somliga från 1920-talet, är det mest genuina sättet att förflytta sig i denna vidsträckta stad. Det är till och med tillåtet att under färd stå på fotstegen och hålla i sig… Högt uppe på backarna ser man ut över Frisco bay, med den gamla fängelseön Alcatraz i mitten.

Två konstmuseer man inte får missa:

The San Francisco Museum of Modern Art (SFMOMA). En femvåningsbyggnad med en internationellt uppmärksammad samling av modern och samtida konst. Utställningsrummen är på 16 000 kvadratmeter; alltså 1,5 hektar med bara konst! Museet, grundat 1935, är ett av USA:s största. År 2016 återinvigdes det efter omfattande renovering och tillbyggnad (ritad av norska arkitektbyrån Snöhetta).

I närheten av Golden Gate-parken ligger de Young; ett imponerande konstmuseum som sedan 2005 är inrymt i supermoderna lokaler och där nutida konst kompletteras av exempelvis en mängd spännande afrikansk konst, såväl äldre som nyare.

Efter härliga dagar i San Fransisco – med sommarvärme ännu i november – hyr jag bil och reser vidare söderut – först på spikraka vägar längs den ödsliga, magnifika kustremsan mellan Santa Cruz och vidare ner till idylliska Monterey; en kuststad med knappt 30 000 invånare och känd från flera John Steinbeck-romaner. I kvarteren närmast havet finns mängder av stora vackra gamla trähus från tidigt 1900-tal; det känns nästan som att befinna sig i Bergen eller Ålesund…

Efter besök vid den charmiga fiskehamnen, med mysigt café och butiker med nyfångad fisk (och i vattnen runtomkring många sälar) checkar jag in på Martine Inn, alldeles vid strandpromenaden – där för övrigt även John Steinbeck bodde en tid. Huset byggdes 1890 som familjevilla men har nu renoverats till nästan lyxklass; dock med mycket av den gamla stämningen bevarad. Såväl sällskapsrum, bibliotek och hotellrum är fyllda av antikviteter och möbler i viktoriansk stil. I flera av rummen finns stora öppna spisar som man gärna får elda i. Atmosfären på hotellet är sober, lite gammaldags-fördrömd; ungefär som på anrika Bröndums i Skagen. Martine Inn är ett hotell som med sin rofyllda vistelse skulle vara perfekt för en längre vistelse. Här kommer man verkligen till to. Bara att sitta ner i sällskapsrummet med panoramautsikt mot havshorisonten strax utanför är en stor upplevelse. Vid fönstren står kikare beredda – för den händelse att man kanske får se ett gäng valar i dyningarna strax utanför. Det finns även gott om exotiska fåglar.

Luften är frisk och saltmättad. Längs stränderna utbreder sig långa promenadstråk, här och var med inbjudande sandstränder. Nära hotellet ligger den trevliga restaurangen Bistro moulin, med klassiskt europeiskt kök och en kock från Normandie som kommer ut och hälsar. Urvalet av viner är imponerande. En annan trevlig restaurang är Lennini Kitchen; ett populärt, lite trendigt ställe med medelhavskök och inslag av nordafrikanska rätter.

Öster om Monterey ligger vackra Carmel valley, kantad av vingårdar och lövskogsbeklädda berg (prova gärna Foltale winery, med restaurang och ibland även konserter). Överallt kan fynda lokala viner av hög klass. Fortsätt gärna dalen några mil in i landet och besök konstnären Patricia Quall, som målar i sitt eget galleri Patricia Qualls Contemporary art.

Söder om Monterey fortsätter legendariska Highway 1 ner genom ett kuperat bergsområde med en del småorter – ett område som i mångt och mycket ter sig som en amerikansk motsvarighet till italienska Cinque terre. På grund av jordskred var vägen nu avstängd; jag fortsätter därför söderut längs Higway 101, genom oändliga halvökenartade landskap av John Wayne-aktigt episka dimensioner, här och var med rancher och stora boskapshjordar, på andra ställen med kilometervida odlingar där det emellanåt syntes rader av böjda lantarbetare som sliter under en obönhörligt gassande sol. Jag kan inte låta bli att associera till Steinbecks roman Vredens druvor…

Vill man uppleva en amerikansk badort dit få utländska turister hittar rekommenderar jag den lilla kuststaden Avila beach, som ligger bara några kilometer från 101:an. Här finns fantastiska sandstränder och ett stort serviceutbud i den lilla stan, omgiven av resliga berg.

Bland det mest udda under denna bilresa var nog besöket i den lilla staden Solvang. Ja, det låter danskt – och är danskt! Ordet betyder ”soliga fält”. Stan grundades 1911 av en grupp danskar som här fick köpa ett stort markområde av en spansk missionsstation och efter bara några år hade lagt grunden till en egen koloni i detta bördiga område. (Missionsstationen är f.ö. ännu i bruk och bebos av franciskaner-munkar.)

Att komma till Solvang är nästan som att komma till Danmark – mitt i Kalifornien! Här finns mängder av korsvirkeshus och skyltar som anspelar på det danska arvet. Här finns gator som Copenhagen drive, värdshus som Viking Motel Kronoberg Inn och Royal Copenhagen, och bagerier med namn som Mortensen’s Mill Bakery och Olsen’s Danish Village Bakery (som även saluför ”Swedish limpa”). På Andersen’s Inn kan man äta ärtsoppa…  Jag besöker även Swedish candy factory, där 19-årige Tom, med svenskt ursprung, på stapplande svenska berättar om husets tillverkning av polkagrisar m.m.

Ännu finns personer i den idylliska småstan som pratar mer eller mindre god danska. I Solvang har byggts avbildningar av Köpenhamns Rundetaarn och av statyn Lilla sjöjungfrun… I ”The Copenhagen House” säljs träskor och andra danska produkter. I närheten ser jag en väderkvarn och en luthersk kyrka. Längs huvudgatan finns ett H C Andersen-museum, inrett i övervåningen till bokhandeln, proppfylld med skandinavisk litteratur, både på originalspråk och översatt till engelska. Carlsberg-öl är populärt och distribueras med hjälp av en hästdragen vagn, ungefär som på 1800-talet. För den som vill överblicka Solvangs historia är ett besök på det historiska museet ett måste.

The Landsby hotell erbjuder centralt och bra boende, dessutom med en utmärkt restaurang. Passa på att njuta en lokalodlat Pinot noir till maten – just det vin som huvudpersonen i Sideways så vältaligt framhäver. Det var för övrigt i Solvang som denna Oscarsvinnande film år 2004 spelades in. På The Solvang restaurant kan i likhet med filmens huvudpersoner äta mat – och nu även se en rad foton från inspelningstiden.

Solvang omges av kuperad, relativt grönskande natur. Det finns gott om vingårdar som tar emot turister. Strax öster om stan kan man även besöka Santa Ynez reservation, ett av USA:s minsta, bebott av drygt 200 Chumash-indianer. Bostadsområdet ser ruffigare ut än ett genomsnittligt amerikanskt villaområde. Jag träffar en indian som berättar att fram till 70-talet, då kasinot byggdes, var det mycket eländigt och fattigt här på reservatet. Det fanns inte ens rinnande vatten. Idag finns en gryende själmedvetenhet och man har också byggt eget sjukhus, eget kulturhus samt ett museum som berättar om indianstammens historia.

Slutligen är det dags för den sista etappen ner mot Los Angeles. Så här i slutet av 2017 märks överallt hur knastertorra markerna är efter årets extrema hetta. De flesta stora lövträd ser döende ut, och när vägen slingrat sig upp över den sista bergskedjan som skiljer inlandet från kusten visar det sig att milsvida områden är svarta och helt sönderbrända efter alla skogsbränder som härjat i området.

Nordväst om Los Angeles ligger en rad kuststäder med fantastiska stränder. Den charmigaste och minst turistifierade är nog Cirpenteria. Strax norr om Los Angeles passerar jag Malibu, med högt klättrande lyxvillor längs sluttningarna. Här bor många kändisar, bland annat Barbara Streisand och Bob Dylan (den senare brukar ibland besöka musikklubbarna nere i Santa Monica).

Los Angeles med över 13 miljoner invånare i storstadsområdet, är en av världens mest mångkulturella städer. Inflyttningen är fortsatt stark. Merparten, nästan hälften av befolkningen, kommer från Latinamerika. För 200 år sedan var Los Angeles en spansk utpost vid Stillahavskusten, en av många missionsstationer, men idag ett sjudande tillväxtcentrum som attraherar besökare från hela världen.

Att vädret nästan året om är sommarlikt gör området än mer populärt – inte minst bland nordeuropéer.

Los Angeles breder ut sig över ett flackt slättland med höga berg åt alla håll, utom mot kusten. Avstånden mellan olika stadsdelar är enorma. Från stränderna i Santa Monica och Venice är det flera mil till klustret av höghus i stans centrum. Möjligheterna att åka kollektivt, buss och tunnelbana, har på senare år förbättrats, men ännu dominerar bilåkandet. Los Angeles har faktiskt världens högsta biltäthet. På senare år har kraven på avgasrening skärpts och antalet elbilar ökar nu snabbt.

Ändå ser man ofta gultjock smog ligga som ett disigt lock över denna metropol. Föroreningarna blir tydliga inte minst om man ger sig upp på höjderna norrut: mot Hollywood och Sunset boulevard. På närbelägna konstmuseet The Getty Center, överst på en klippa och med överdådig utsikt över hela Los Angeles, tonar storstadsområdet ut i ett solkigt soldis, som inte bara skvallrar om enorma utsläppsmängder utan också om att luften emellanåt kan vara hälsovådlig, åtminstone i de inre delarna av stan.

Getty center är en av Los Angeles största sevärdheter inom kulturområdet. Det är ett jättelikt konstmuseum, invigt 1998 och bestående av en rad byggnader i djärv arkitektur och omgivande parker. Här finns mängder av inte minst europeisk konst, särskilt från antiken och från tidigt 1900-tal. De väldiga samlingarna köptes in av finansmannen Jean Paul Getty (död 1976) som blev rik på oljeutvinning och under 1950-talet beskrevs som världens rikaste man.

Samlingarna är enorma, både här i Getty Center och i hans bostad, Getty villa: byggd som en antik romarvilla och även den numera konstmuseum. Man undrar hur han alls hann med att köpa på sig alla denna konst…

Getty center är så storstilat att man knappt tror det är sant. Först anländer man till ett sju våningar djupt parkeringshus, med plats för 1 200 bilar och bussar. Därefter möter ett antal guider med kartor och broschyrer och så visas man fram till den intilliggande automatiska bergbanan, som leder vidare till de väldiga museibyggnaderna på bergets topp. Det är lätt att bli hänförd av detta storslagna komplex. Getty center skulle kunna beskrivas som en akropolisk megafantasi, där inga resurser sparats för att ge besökaren maximala upplevelser av alla de slag. Överallt vimlar det av vakter och annan personal, på terrasser och i trädgårdar finns mängder av skulpturer, dammar och fontäner. Även caféer och restauranger finns det gott om. Getty center: ett slags Millesgården gånger tusen.

Ett annat konstmuseum – också det ett av USA:s största! – är The Los Angeles County Museum of Art (LACMA). En miljon besökare strömmar årligen hit för att se de väldiga samlingarna av både europeisk och amerikansk konst, men här finns också en hel del från andra kulturer runtom i världen. Som så många andra museer i USA beror verksamheten till mycket stor del av donationer och välgörenhet. För att få in pengar ordnas årligen galamiddagar med världskändisar som grädde på moset: Leonardo di Caprio, Clint Eastwood osv.

Den konstintresserade bör heller inte missa The Museum of Contemporary Art (MOCA), som fokuserar på samtidskonst. Nittio procent av de permanenta samlingarna där är resultatet av donationer från privata konstsamlare.

Vad mer bör en besökare hinna med? Förslagsvis en guidad rundtur i Hollywood inklusive besök hos ett eller flera av de stora filmbolagen. Utbudet av den sortens dagsturer eller halvdagsturer är stort. Los Angeles är ju sedan länge centrum för filmproduktionen i USA och att få se miljöer man kanske redan sett på film lockar oerhört många. Resenärer med barn vill kanske dessutom besöka anrika Disneyland.

I vilket fall som helst bör man ge sig god tid att upptäcka den del av Los Angeles som vetter mot de magnifika sandstränderna längst i väster (breda och långsträckta). Själv bodde jag i förstaden Santa Monica (”Los Angeles beach city”), närmare bestämt på Hotel Carmel, bara ett kvarter från strandpromenaden. Santa Monica är för övrigt ett av USA:s främsta områden när det gäller satsningar på solenergi. Till och med pariserhjulet på nöjesfältet ute på den stora piren (byggd 1909) drivs av solceller.

Ett charmigt sätt att uppleva de milslånga strandområdena är att hyra cykel. Själv fick jag både cykel och lokalkunnig guide via Santa Monica Bike och fick bland annat se områdena med kvarlevande hippiekultur i Venice beach men också de välhållna, tätt liggande husen kring kanalerna där innanför. I början av 1900-talet lät en rik man gräva ut kanaler i detta område, i hopp om att detta skulle bli en stadsdel i stil med Venedig, men ytterst få italienare valde att flytta hit och under 1960-talet förföll området, som då mer eller mindre koloniserades av hippies. Här bodde bland annat Jim Morrison. Idag är området exklusivt, med välordnade välhållna hus och fridfulla trädgårdar och med båtar vid de små bryggorna. Det ser ut ungefär som i Amsterdam…

Under cykelfärden åter till Santa Monica far vi genom trendiga kvarter, med spännande designaffärer (bl.a. ”The house of scandinavian design”) och kultställen för bohemer; exempelvis restaurangen Flower child och populära eko-haket Urthh café. Och nära hotell Carmel ligger en fin mexikansk restaurang: Blue Plate Tato.

I Los Angeles kan man få uppleva de mest fantastiska konserter, inte minst inom området klassisk musik. Innan återresan till Sverige hann jag med ett besök på den mastodontiska konserthallen Walt Disney hall, där Los Angeles-symfonikerna spelade.

Efter fantastiska veckor i mångfacetterade USA var det slutligen dags för återresa till Sverige. Själv for jag tillbaka med Norwegians nya Dreamliner, som går direkt från Los Angeles till Stockholm (Norwegian har på sistone succélanserat en rad direktlinjer till USA). Smidigare kan det knappast bli. Det är dessutom bekvämt, i synnerhet om man väljer Preium-klass, med säten som kan fällas ner i halvliggande ställning och med gott om benutrymme. Väljer man premium får man dessutom innan avresa tillgång till den lyxigaste lounge jag någonsin besökt. Den heter ”One world” och har en ovanligt sofistikerad karaktär. Här finns en stor buffé med varmrätter, fri bar, mängder av tidningar och tidskrifter, sköna fåtöljer i spatiösa utrymmen samt även en avdelning med vilrum och duschrum.     / BJÖRN GUSTAVSSON

Rekommenderade länkar: New York: www.ilovenewyork.se och www.nycgo.com; Philadelphia: www.discoverphl.com; Berkeley: www.visitberkeley.com; Oakland: www.visitoakland.com;  Monterey: www.seemonterey.com; Solvang: www.solvangusa.com; Santa Monica: www.santamonica.com